Lovikkavanttuut tai –lapaset ovat samat kuin hahtuvalapaset.
Met täällä Tornionjokilaaksossa kutsumme näitä vanttuita
–Lovikkavanttuiksi. Lovikka nimi tulee
siitä, kun naapurin eli Ruotsin puolella täällä pohjoisessa on kylä, missä
näitä vanttuita kudottiin suuria määriä. Ainakin aikaisemmin Ruotsin armeija
oli heille suurtilaaja, kun kaikki varusmiehet varustettiin Lovikka-vanttuilla.
Nykyisin tilanne taitaa olla erilainen myös Lovikan kylässä.
Itselläni on vanha ohje, jos joku lukijoista sen haluaa, voin lähettää ohjeen sähköpostiisi. Ohjeeni on käsin huovutetuille ja karstatuille vanttuille.
Ohjeita löytyy myös täältä netistä.
Löysin
oheisen tekstin googlen kautta:
Lovikkavante
Lovikkavanten (uttal Låvikkavanten, kort å-ljud utan
efterföljande dubbelkonsonant) är en typ av tumvante som
skapades år 1892 av Erika Aittamaa i byn Lovikka. De flesta lovikkavantarna har en
mönsterbård vid
handleden med korsstygn som
gör att vantarna snörps ihop så att det inte kommer in snö i vanten. Vanligen har lovikkavantar
en tofs för att man ska kunna hänga upp dem lättare.
Erika Aittamaas man
arbetade i skogen och familjen var fattig med många barn. För att tjäna pengar
brukade Erika sticka för försäljning. En gång då hon skulle sticka ett par
extra tjocka vantar gjorde hon ett misstag; vantarna blev så tjocka och stela
att beställaren inte ville ha dem. Erika tvättade och borstade vantarna med en ullkarda så att de blev skönare, och
lovikkavanten blev till. Efterfrågan på Erikas vantar blev så stor att hon fick
lära ut hur de gjordes till andra som ville lära sig.